Den mångsidiga hundrasen groenendael är en av de fyra belgiska vallhundarna. Trots att hunden på många sätt påminner om de andra tre är det den enda av dem med svart och lång päls. Samtidigt som de är atletiska och smidiga är de även muskulösa. Deras intelligens i kombination med deras mångsidighet gör att de kan prestera på hög nivå och utmärka sig i de flesta aktiviteter och jobb. Historiskt sett har de använts som vall- och herdehundar men är i dag vanligare i hem och på hundutställningar. De är modiga beskyddare och kräver därför tidig socialisering.

Groenendael

Den belgiska vallhunden groenendael är både lojal, pigg och beskyddande. Som man hör på namnet så har de sitt ursprung i Belgien, i egenskap av vall- och herdehundar. Deras mångsidighet gör att de i dag lämpar sig för många typer av hundsporter och arbeten. De är både kärleksfulla och känsliga, något som gör de till goda familjehundar. Men man får inte glömma bort att de behöver mycket mental stimulans och motion.

Vikt

20–30 kg

Mankhöjd

56–66 cm

Livslängd

10–12 år

Antal i Sverige

832 st

Allergivänlig

Nej

Uppskattat pris

15000–30000 kr

Färger

Fawn
Sobel
Svart
Historia
Temperament & Egenskaper
Pälsvård & Skötsel
Träning & Motion
Sjukdomar & Hälsa

Historia

Den här hunden är en av de fyra erkända belgiska vallhundarna - malinois, tervueren, laekenois och sist men inte minst groenendael. Deras namn har de fått från den belgiska byn med samma namn, var man tror att hunden har sitt ursprung ifrån. Rasen har med största sannolikhet existerat i hundratals år och den första dokumenterade beskrivningen av belgiska vallhundar ska ha skett under 1600-talet. Vall- och herdehundar har alltid spelat en stor roll inom jordbruket. De var viktiga arbetshundar, hölls sällan som husdjur och associerades aldrig med överklassen. Tillsammans med den holländska och tyska herdehunden blev belgiska vallhundar senare kända under kontinentala herdehundar.

Strax innan slutet av förra sekelskiftet började man dela in hundar efter nationellt ursprung och år 1891 utvecklades till slut Club du Chien de Berger Belge, rasklubben för belgiska vallhundar. Man samlade alla hundar av denna typ för att utvärdera likheter och sortera dem under en och samma ras. Ett år senare grundades rasen belgisk vallhund, som omfattar alla de fyra olika typerna. Det var i tid med detta som rasens utseende väckte allmänhetens intresse i samband med hundutställningar. En belgisk man vid namn Nicholas Rose bildade en kennel för de långhåriga svarta belgiska vallhundarna som vi i dag kallar groenendael.

Förutom att hunden var populär bland hundutställningarna tävlade de fortfarande i vallhundsprov. Det rådde inget tvivel om att detta var en hund med många olika talanger och utmärkte sig dessutom i lydnadsprov och på agilitybanan. I takt med att rasen blev allt mer populär i Europa fick amerikanerna upp ögonen för hunden. Den exporterades för första gången till USA i början av 1900-talet och det dröjde inte länge innan den amerikanska kennelklubben erkände rasen.

Rasen gjorde sig verkligen ett namn under första världskriget och fick stor respekt för sitt mod över hela världen. De användes framför allt som drag- och budhundar vilket inte gör det så konstigt att de i dag används som polishundar internationellt. Den stora depressionen slog hårt mot rasens antal, men då de tjänstgjorde som krigshundar under andra världskriget har deras popularitet sedan dess gradvis ökat.

Temperament & Egenskaper

En groenendael har stor karaktär och rasen är välkänd för sin förmåga att anpassa sig. De utmärker sig i princip allt de gör och utför glatt sitt jobb, oavsett om det gäller boskapsarbete, lydnadsprov eller hundutställningar. De blir tidigt hängivna sina ägare och med detta medföljer en beskyddande, men inte instinktivt aggressiv sida. De försvarar hjältemodigt sin familj och är ständigt observanta vakthundar som är naturligt misstänksamma mot nya människor, även när de vilar i hemmet.

Får en groenendael inte den träning eller socialisering den behöver så kan den bli väldigt energisk, svår att hantera och deras vaktegenskaper kan övergå till misstro och aggressivitet. Hunden behöver mycket tid och uppmärksamhet. De ogillar att lämnas ensamma och vill ständigt hitta på nya aktiviteter med sin familj.

Pälsvård & Skötsel

En groenendael har en tjock, lång ytterpäls med raka hår och en mjuk och tät underpäls som skyddar mot både väder och vind. Precis som med många andra hundraser med dubbla pälsar så fäller de extra mycket en till två gånger om året. Under denna period bör man vara extra aktiv med borsten för att hålla jämna steg med bortfallet. För att hålla hundens glansiga päls i trim, undvika tovor, trassel och avlägsna dött hår, så bör det i övrigt räcka med att borsta hunden ett par gånger i veckan. Du kan även kombinera detta med snabba dagliga borstningar för att undvika att hemmet fylls av löst hår.

På grund av hur mycket den här hundrasen fäller så är det inte någon hund att rekommendera till allergiker. Hur mycket den fäller kan variera beroende på vilket klimat hunden lever i och hur lång pälsen är. Men de kan fälla så pass mycket att en del sparar och använder pälsen till garn och att göra kläder av den. Övrig skötsel inkluderar kloklippning och tandborstning, något som man bör börja med tidigt för att vänja hunden.

Träning & Motion

En groenendael älskar att vara utomhus och aktiv vid alla tillfällen som ges. För att skydda lederna hos hunden när den växer, bör de inte övermotionera. Men när de väl är vuxna kommer de inte ha några problem med att hålla jämna steg med dig till fots, i samband med joggingrundan eller cykelturen. De trivs bäst i ett större hem med goda utrymmen och en stor säker trädgård.

De behöver börja träna tidigt, särskilt socialt för att öka deras självförtroende och för att inte bli misstänksamma mot nya människor. Vanligtvis är de väldigt angelägna om att vara sin tränare till lags och tack vare deras intelligens lär de sig nya arbetsmoment förvånansvärt snabbt. Att de används som polishundar säger mycket om deras potential och hur vältränade de kan bli – men också att de behöver en konsekvent och strikt form av träning.

Hunden behöver åtminstone en timmes aktivitet om dagen och finns det möjlighet att motionera utan koppel så kan det hjälpa till att ge hunden den motion den behöver. Groenendael tycker om apporteringslekar eller frisbee, men också lydnadsträning, spårning och agility. Så länge hunden förblir sysselsatt så spelar det egentligen ingen roll vilken träningsform du väljer.

Sjukdomar & Hälsa

En groenendael delar samma hälsoproblem som de andra tre belgiska vallhundarna och kan i allmänhet leva ett relativt långt liv. De är generellt sett friska, men som alla hundraser finns det risk att de drabbas av vissa hälsoproblem. Hälsotillstånd att vara medveten om och uppmärksam på hos en groenendael, även om vissa kan vara sällsynta, är bland annat:

  • Höftledsdysplasi
  • Armbågsledsdysplasi
  • Epilepsi
  • Progressiv retinal atrofi
  • Magomvridning (tarmvred)
  • Cancer
  • Hypotyreos (hypotyreoidism)
  • Kryptorkism (kryptorchism)
  • Anestesikänslighet
  • Katarakt (grå starr)
  • Atopisk dermatit
  • Pannus (kronisk ytlig keratit)
  • Hemangiosarkom

Att köpa en groenendael kan variera i pris. Även om det här är renrasiga hundar kan du fortfarande hitta dem i hem för omplacering. Du kan adoptera en valp till ett mycket lägre pris jämfört med valpar som är till salu från en uppfödare.

Sprid lite groenendael-glädje! ♥
Du kanske också är intresserad av