Blodhund
Blodhunden är en mycket energisk och klok hundras som dessutom är utrustad med ett fenomenalt luktsinne. De har sina anor i fransk-belgiska medeltida hundar som i synnerhet användes för att spåra vilt som vildsvin eller hjort. Dagens blodhund har en viktig roll inom både räddnings- och polisarbete tack vare sitt goda spårsinne. Hundens härliga temperament i kombination med deras säregna utseende har gett den här rasen många beundrare.
Vikt
40–54 kgMankhöjd
58–72 cmLivslängd
7–12 årAntal i Sverige
112 stAllergivänlig
NejUppskattat pris
10000–25000 krFärger
Historia
I dag förknippar man hunden Sankt Hubert med rasen blodhund och kallas trots allt Chien de Saint-Hubert på franska. Men faktum är att de var två hundar som växte fram vid olika tidpunkter i olika områden och det var inte förrän på 1800-talet som deras vägar korsades. Deras historia sträcker sig tillbaka till medeltiden, där de utvecklades i Frankrike och Belgien. Sankt Hubert-hunden, som anses vara föregångaren till den här hundrasen, försvann dock under 1700 talet i samband med den franska revolutionen – överklassen flydde, slotten hade blivit till ruiner och jakt blev allt mindre aktuellt.
Enligt sägnen så uppkom Sankt Hubert-hunden så tidigt som på 1000-talet, i det belgiska klostret Saint-Hubert. 200 år senare behövde den franska kungen en hund för att jaga vildsvin och hjortar, på vilket munkarna gav honom hundar av den här typen. Men den dåvarande kungen visade inget större tycke för rasen, utan det var den senare kung Henrik IV som under 1500- och 1600-talen kom att prisa hundrasen och som fick den att betraktas som både ädel och praktiskt duglig. En del menar till och med att namnet blodhund syftar på rent blod. Medan andra menar att namnet uppstått tack vare hundens goda förmåga att spåra blod.
I Storbritannien kan man spåra blodhunden tillbaka till 1300-talet. Den första faktiska dokumenterade referensen till en hund som kallas blodhund finns i dikten William of Palerne från år 1350. Hur det gick till är svårt att fastslå – men en teori är att de togs hem genom Vilhelm I, även kallad Vilhelm Erövraren, som var hertig av Normandie och invaderade England år 1066. De ska ha blivit högt uppskattade gåvor till adelsmän och monarker. Elizabeth I, som älskade att jaga, sägs ha haft flockar av den här hunden och William Shakespeare skildrade en hund som stämmer bra överens med hubertushunden i sin pjäs En midsommarnattsdröm. Hunden användes primärt vid jakt men kan också ha använts för att spåra människor, som tjuvar eller tjuvjägare. Men i takt med att man jagade allt mindre hjort minskade också antalet blodhundar.
Under den viktorianska eran började man med hundutställningar och hundar började få en mer sällskaplig roll. Allt som var nytt, ovanligt och exotiskt var också oerhört attraktivt i samhället. Detta, i kombination med drottning Victorias stora entusiasm för hundar, så lyckades hundrasen fortsätta att utvecklas och så småningom också komma tillbaka till Frankrike. Den första Sankt Hubert-hunden sägs ha varit en betydligt större hund även om de mer eller mindre kom att betraktas som en och samma. Hundrasens utveckling i England kan ha bidragit till att hunden minskat i storlek.
Hundar av rasen blodhund kom ganska tidigt till Amerika, där de framför allt hjälpte till med att spåra slavar som hade rymt. Efter inbördeskriget blev de allmänt populära spårhundar och kom att användas i exempelvis brottsbekämpande syften. Deras spårningsförmåga är så pass fenomenal att till och med domstolar godkänner en blodhunds vittnesmål. Man hittar spår av blodhunden i många andra raser, som bland annat olika varianter av coonhound, bayersk viltspårhund, schweiziska jura eller fila brasileiro. I Sverige har hunden förekommit sen slutet av 1800-talet men efter 1950-talet tog en mer metodisk uppfödning fart, då man också började importera hundar från både England och USA.
Temperament & Egenskaper
En blodhund fungerar bra som familjehund, då de är både lojala och snälla. De är varsamma mot barn och fungerar bra med andra hundar eller djur, inklusive katter. De är lätta att ha att göra med och är lugna till sin natur – men kan vara något blyga kring nya människor. Den här hunden behöver därför tidig socialisering för att få bukt med deras reserverade sida. I vissa fall kan de visa en aggressiv sida mot andra hundar av samma kön och de kan även vara väldigt beskyddande av sina leksaker eller sin mat. I dessa situationer bör man därför vara extra uppmärksam.
Vid första anblick kan blodhundens slappa utseende ge sken av att vara en lat hund. Men så är inte fallet, de är faktiskt väldigt aktiva hundar. De tackar aldrig nej till en promenad och för den som älskar att vandra går det knappt att hitta en bättre fyrbent kompis. Men med en lång bakgrund som spårhundar följer de instinktivt och ihärdigt dofter. När den väl snappat upp ett intressant spår är det nästintill omöjligt att få blodhundens uppmärksamhet. Därför bör de hållas kopplade i samband med promenader, såvida hunden inte är väl tränad.
Om hunden ska vara lös, bör det ske i en säker inhägnad för att den inte ska försvinna iväg. Detta i kombination med deras starka beslutsamhet gör att en blodhund kan betraktas som envis, eller åtminstone fantastiskt viljestark – och kan vara svår att träna i lydnadsövningar. Den här hunden kräver en tränare som är bestämd men samtidigt ömsint på grund av deras känsliga karaktär. Även om de kan nosa sig fram efter minsta lilla spår fungerar de sällan bra som vakthundar, då de har en stark kärlek till människor.
Hemma är blodhunden vanligtvis tyst och lugn. Får de bara tillräckligt med motion anpassar de sig lätt till ett liv i lägenhet, även om de alltid kommer att föredra ett hus med en säker trädgård. Får de inte utlopp för sin energi kan de bli uttråkade och destruktiva. De älskar att tugga på saker och det kan därför vara en god idé att ge hunden tillgång till tuggvänliga leksaker för att undvika onödiga veterinärbesök, då de också tenderar att svälja saker.
Blodhunden kan behöva lite mer tid på sig för att mogna. Detta medför såklart en större risk för missöden men framför allt kan det vara väldigt roligt, då deras milda temperament sällan leder till några större problem. De är kända för att kunna låta mycket – de snarkar, ylar och har en djup men hög röst. Likväl är blodhunden i slutänden ett snällt, tolerant och rart husdjur.
Pälsvård & Skötsel
En blodhund fäller varken mer eller mindre än en vanlig hund och rekommenderas att borstas åtminstone veckovis. Däremot har de en väldigt tydlig hundlukt, något som många människor kan ha svårt för och dessutom har de en tendens att dregla mycket. Deras långa öron gör att de lätt smutsas ner – till exempel när de äter från matskålen. Även överläppen kan komma och behöva rengöras i samband med måltider. Ha alltid en trasa nära till hands då de ofta behöver tvättas.
Deras rynkiga hud är också en plats där bakterier tycker om att växa. När du rengör hunden, börja med en fuktig trasa och torka därefter av med en torr. Huden hos en blodhund är tunn och kan vara känslig så se till att vara varsam. Klipp klorna efter behov och borsta tänderna regelbundet så förebygger du och avlägsnar bland annat tandsten.
Träning & Motion
Då blodhunden kan vara envis är de i regel svåra att träna i lydnad. Träning, inklusive socialisering, bör introduceras redan vid tidig valpålder. Man bör uteslutande tillämpa positiva förstärkningsmetoder på grund av den här hundrasens känsliga natur. Se till att hålla träningspassen korta men ofta och avsluta alltid i samband med att hunden gjort någonting bra. Men när det kommer till att spåra har de en medfödd talang. Ett fotavtryck, klädesplagg eller något annat personligt föremål är allt som behövs för att en blodhund ska kunna spåra en människa.
Man brukar säga att ägare till en blodhund har en arm som är längre än den andra. Den här hundrasen gillar nämligen att dra, inte minst när nosen driver hunden framåt efter ett spår. Hunden kan dock lära sig att gå lugnt kopplad men bör inte gå lös, då den kan försvinna iväg för att hitta källan till en intressant doft. De behöver motion i form av dagliga promenader och har inga problem med att gå längre sträckor.
Sjukdomar & Hälsa
Blodhunden tenderar att ha kortare livslängd än den genomsnittliga hunden. De är dock friska för det mesta men som med alla raser finns alltid risken att de drabbas av vissa hälsoproblem. Hälsotillstånd att vara medveten om och uppmärksam på hos en blodhund, även om vissa kan vara sällsynta, är bland annat:
- Höftledsdysplasi
- Armbågsledsdysplasi
- Magomvridning (tarmvred)
- Hypotyreos (hypotyreoidism)
- Epilepsi (krampanfall)
- Hudvecksinflammationer
- Entropion
- Ektropion
- Keratoconjunctivitis sicca (torra ögon)
- Körsbärsöga
- Otillräckligt strama ögonkanter
Att köpa en blodhund kan variera i pris. Även om det här är renrasiga hundar kan du fortfarande hitta dem i hem för omplacering. Du kan adoptera en valp till ett mycket lägre pris jämfört med valpar som är till salu från en uppfödare.
