Beagle-harrier blandas ofta ihop med den vanliga beageln, eller hunden foxhound. Det är en gammal hundras från England som framförallt användes vid jakt av rävar och harar, sen så långt tillbaka som på 1200-talet. Även om de har en lång historia som flockhundar är de fortfarande mycket tillgivna husdjur – men kan vara sällsynta och svåra att få tag på. De är otroligt vänliga och sociala, något som är en produkt av den extremt sociala miljö de fötts upp ur. Aggressivitet mot människor eller andra hundar är något man sällan ser och de fungerar utomordentligt bra med barn.

Beagle-harrier

Hundrasen beagle-harriers ursprungliga arbetsuppgift var att jaga rävar och harar. I dag är det inte en särskilt populär ras men på grund av sin ihärdiga arbetsmoral och fantastiska luktsinne förblir de utmärkta jägare. De kan ibland beskrivas som muskulösa beaglar och är väldigt lekfullt aktiva. För en aktiv hundägare kan beagle-harrier vara en ypperlig fyrbent kompis.

Vikt

20–27 kg

Mankhöjd

48–53 cm

Livslängd

10–12 år

Antal i Sverige

-

Allergivänlig

Nej

Uppskattat pris

15000–25000 kr

Färger

Brun
Svart
Vit
Historia
Temperament & Egenskaper
Pälsvård & Skötsel
Träning & Motion
Sjukdomar & Hälsa

Historia

Historien bakom hundrasen beagle-harrier förblir oklar. Namnet harrier kommer från den normandiska franskan och betyder hund, eller jakthund. Man vet att hunden, eller åtminstone hundar som påminner om den här rasen, har använts i över 800 år. Men detta var långt innan man kom på tanken att föra detaljerade avelregister eller annan liknande dokumentation.

En rådande teori är att den numera utdöda hundrasen talbot korsades under flera generationer med blod- och bassethundar. Andra menar att rasen uppkom genom korsningar mellan raserna greyhound, foxhound och foxterrier, som alla härstammar från vad som nu är Frankrike och Belgien – eller att det helt enkelt är en mindre och mer renodlad variant av foxhound. Men vad man kan konstatera är att hunden tillhörde bland de mest populära raserna för jakt i England fram till förra sekelskiftet.

Hunden var inte särskilt snabb, utan det som var attraktivt hos rasen var hundens enastående uthållighet. En flock beagle-harrier sägs ha kunnat jaga sitt byte tills de föll ihop av trötthet. Dessa flockar användes till en början vid jakt av hare till fots, så den första hunden var mycket långsammare men mer metodisk än dagens beagle-harrier. I takt med att med att man började jaga räv – och jägare red på hästar, så utvecklades en snabbare hund.

Även om rasen var en av de första att erkännas av den engelska kennelklubben, så registrerades förvånande nog ingen beagle-harrier av organisationen efter år 1915 och 56 år senare avskaffades den som en erkänd ras. I stället administreras rasregistret nu av Association of Masters of Harriers and Beagles, som är en jaktorganisation och bildades 1891 i England. Vid den tiden var beagle-harrier mycket mer populär än beaglen. I stamboken från slutet av 1800-talet hittar man över 100 registrerade flockar av beagle-harrier. Rasen kom till USA först på 1700-talet, men etablerades aldrig riktigt. Endast ett fåtal hundar registreras varje år hos den amerikanska kennelklubben.

Beagle-harrier må vara en utmärkt familjehund, men de har aldrig blivit någon populär ras i det moderna samhället. De har alltid legat nära botten av listan när det gäller populära hundar men har samtidigt utmärkt sig i stora hundtävlingar.

Temperament & Egenskaper

En beagle-harrier är en typisk flockhund och van vid att arbeta i grupp. Hunden är alltid glad, sällskaplig, vänlig och utåtriktad. Det verkar som om de aldrig kan ha en dålig dag och tycks ständigt njuta av livet. De är svåra att reta upp, sällan aggressiva och kommer vanligtvis mycket bra överens med andra hundar.

Men det är också en typisk jakthund, vilket märks på hundens självständighet – den kan både tänka själv och vara envis. De älskar människor och är alltid öppna för närmanden från någon de inte känner. Men om någon närmar sig, eller om den hör något konstigt ljud, så kommer den att varna dig. På så vis kan hunden fungera som vakthund, men är du inte närvarande kommer den inte att göra ett dugg.

Rasen fungerar bra med barn i alla åldrar. Men detta är förutsatt att ägaren ger hunden den tid och energi hunden behöver. En beagle-harrier har ett stort behov av motion och kan lätt bli frustrerad, uttråkad, hyperaktiv eller i värsta fall destruktiv om den inte får vad den behöver. De trivs bäst i hem som har tillgång till stora gårdar eller åkermark där de kan springa av sig. De behöver bra staket som de inte kan hoppa över eller gräva sig under.

Pälsvård & Skötsel

Beagle-harrier är i regel ganska lättskött, de har en slitstark päls som inte kräver så mycket pälsvård. Vanligtvis räcker det att borsta hunden allteftersom, för att få bort smuts och lös päls. De fäller dock konstant och för den som har en hund av den här rasen får räkna med en hel del hår runt om i hela hemmet. Så du som är allergiker bör tänka en extra gång innan du bestämmer dig för att skaffa en beagle-harrier.

Hundens öron bör kontrolleras regelbundet, särskilt om den har sprungit lös i naturen. De har slappa öron som hindrar luft från att komma till ordentligt, därför bör man rengöra dem varje vecka för att undvika öroninfektioner. Torka ur den del av örat du kan se, då du kan skada hörselgången om du går in för långt. Var uppmärksam ifall örat luktar konstigt, verkar ömt, om hunden kliar sig eller skakar på huvudet ofta.

Deras robusta klor behöver klippas ungefär varannan månad. Hur ofta det behöver göras kan variera beroende på hur mycket klorna slits ner naturligt. Du vet att det är dags när du hör ljudet från klorna när de möter vardagsrumsgolvet.

Träning & Motion

Beagle-harrier kan minst sagt vara utmanande att träna. De har en stark envishet och har aldrig varit avsedda att prestera bra i lydnadstävlingar. Det gäller att ha realistiska förväntningar och förståelse för vad man kan uppnå när det kommer till att träna den här rasen. Men med en dedikerad ägare, en hel del tid och energi kan man uppnå en någorlunda lydnadsnivå.

Även om det kan vara enkelt att socialisera valpar av denna ras, så kan det vara besvärligare att vänja hunden vid att leva inomhus. En del yngre beagle-harrier, men även vuxna, kan behöva en bur inomhus där de kan sova för att undvika att olyckor sker.

Alla valpar behöver olika mycket motion. I unga år är valpkurser en bra aktivitet för att träna, socialisera och ge hunden den motion den behöver. Ett par gånger i veckan räcker väl, i kombination med lite lektid på gården.

En vuxen hund behöver mycket motion och måste få minst två timmars promenad om dagen. På grund av sina jaktinstinkter kommer de troligtvis att springa iväg om den inte är kopplad, så att ha hunden lös är inte att rekommendera.

När hunden har fyllt ett år kan den bli en god joggingpartner. Men spring inte längre än en kilometer till att börja med och ta pauser längs vägen. Försök att undvika hårt underlag som betong eller asfalt. I takt med att hunden mognar kan du öka avståndet och tiden ni springer. Genom att gradvis öka träningsnivån skyddar du hundens ben och leder under tiden som de utvecklas.

Sjukdomar & Hälsa

Beagle-harrier är vanligtvis friska. Men som med alla raser är de benägna att drabbas av vissa hälsoproblem. Hälsotillstånd att vara medveten om och uppmärksam på hos en beagle-harrier, även om vissa kan vara sällsynta, är bland annat:

  • Höftledsdysplasi
  • Epilepsi
  • Cerebellär ataxi
  • Perianala fistlar

Att köpa en beagle-harrier kan variera i pris. Även om det här är renrasiga hundar kan du fortfarande hitta dem i hem för omplacering. Du kan adoptera en valp till ett mycket lägre pris jämfört med valpar som är till salu från en uppfödare.

Sprid lite beagle-harrier-glädje! ♥
Du kanske också är intresserad av