MIFSLA-metoden

blanda först, ta isär senare


In English

Detta är vad jag brukar kalla 'mitt favorisystemfel'
Först blandas växtnäringsrik och steril urin med likaledes växtnäringsrika, men starkt förorenade fekalier.
Därefter blandar man ut det med mer än hundra gånger så mycket gråvatten (Bad-, disk- och tvättvatten).
Den förorenade blandningen kan inte användas till någonting, utan måste skickas till ett reningsverk för rening. På vägen dit läcker det in ytterligare ett åttiotal kubikmeter relativt rent vatten.
Den soppa som kommer fram till reningsverket utgör nästan 150 kubikmeter per person och år.

Detta renas till en nivå som är betydligt smutsigare än det urspringliga gråvattnet.

För markören över bildens olika delar. (Figurernas höjd motsvarar den relativa mängden)
Klicka, så kommer du till en förklarande text.


 

Detta system kan naturligtvis te sig intressant ur kulturhistorisk synvinkel. Det mest intressanta är emellertid om vi undersöker dess systemfunktion. Om vi är lite generösa kan vi jämställa det renade avloppsvattnet med det gråvatten som vi blandar med urin och fekalier i början.
(Detta är naturligtvis inte riktigt rättvist; det renade avloppsvattnet har dubbla volymen och mycket mer kväve och bakterier, men vi kan väl låtsas att det är samma sak, bara för resonemangets skull.) Om vi sedan låtsas att avloppsssystemet är en svart låda:

Vi släpper in urin, fekalier och gråvatten på ena sidan.

 

På andra sidan kommer det ut "gråvatten".


Vilken är då systemets funktion?

 

Jo, naturligtvis:


Att avskilja urin och fekalier från gråvatten.

Men detta kan vi göra mycket enklare med hjälp av källseparerande toaletter!
Sedan kan man i stället rena gråvattnet i en Våtpark eller i en folkevägg

 

 

.. förtjänar att skrattas åt
men begråtas mer ändå

Sök på denna nätplats!

Skriv in det du söker efter nedan!


 

Vill du få nyheter från Holon?
Skriv in din e-postadress nedan!


Den här sidan uppdaterades senast:
2013-01-06